Saknaden är stor och gör sig påmind om och om igen, hur är det möjligt att det fortfarande kan kännas så här. Hoppas att tidens tand tar ett rejält bett snart och bedövar minnena och låter en läka. Trots att det gör otroligt ont och fortfarande känns overkligt så kan jag inte säga att jag är arg, möjligtvis bitter, eller nä jag är fan arg, hade jag kunnat så hade jag gärna sluppit det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar