Jag har varit ute ikväll och jag kan erkänna jag ville ut ikväll känna gemenskapen av andra människor, mina vänner, främlingar, nya vänner. Hur som helst det jag har insett är att beslutet att flytta från stan var nog inte ett dumt beslut av mig att göra även om det var med någon som med en låt oss säga en inte helt sann livsbild. Att sitta på Max och se alla pubertala människor med känslor som flyger över hela byggnaden som ett inferno är inte min grej, det här är stället som vi som människor visar vårat sanna jag samt det mest falska, det är här vi bär våra masker, där våra moraliska brister utspelas. Vissa har inga problem att vissa att här kan jag visa min brist på respekt för min medmänniska, vad det nu än må vara, krossa en människas hjärta eller bara förstöra någons kväll eller sätta en ärlig människas känsloliv i en brant spiral. Missuppfatta mig nu inte, jag tror inte på nåt gudomligt men jag vill gärna tro på godheten hos människan men det är inte någonting du hittar på Max två på natten.
Någon sa till mig ikväll att du gav ett löfte till någon att älska den och för dig innebär det även genom de svåra tider som kommer och du skulle inte göra något medvetet för att såra den människa du gett detta för vissa tysta löfte, och du har inte brutit detta löfte, det gör dig till en bra människa. Dessa ord kommer leva med mig länge för det får mig att förstå vilken givmild och otrolig man jag är.
Jag säger inte att jag inte har brister för de har jag hundratals av men kärleken är ingenting överkomligt som man ger vem som helst eller bara kastar bort som ett par gamla strumpor.
Hur som helst nu börjar jag dra ut på det här lite för mycket, jag känner sån otrolig frihet att komma hem till Ursviken som känns mer hemma än det skådespel som konstant utspelar sig i stan. Det känns som hemma, som Bure, Back to my roots och jag kan inte vara mer nöjd än vad jag är just nu med min katt i min famn som älskar mig för precis den jag är.
Ikväll sover jag med ett rent samvete och är stolt för den jag är, den enkla pajken från hästkrogen.
Och tack till alla mina vänner, speciellt dig Henrik som jag vet hade ställt upp för mig ikväll din godhet går inte att mäta
